onsdag 13 augusti 2008

Sann kärlek saknar gränser...

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Allt har varit väldigt intensivt med mycket aktiviteter och annat som gjort att jag helt enkelt fått lägga pennan på hyllan ett tag. Nu ska jag dock försöka återuppliva bloggen på nytt! :)

Kärlek var det ja.
Jag måste säga att jag träffat en ängel utan dess like! En tjej som har allt det där jag önskar och mer därtill. En ängel som även kan ha små jävuls-horn i pannan ibland, men även dessa sticker ut på ett positivt sätt och formar hennes personlighet och drivkraftiga sätt att vara.

Fart och fläkt, blandat med seriöst tänkande och med båda fötterna på jorden. Samtidigt så bär hon på ett välkomnande hjärta som suger åt sig nytt folk med sin charm. Så skulle man väl kunna sammanfatta kärleken i väst.

Kärleken i väst ja...
...den växer sig allt större och starkare för varje dag som går. Aldrig tidigare har pusslet fallit så väl på plats som det gjort denna gång. Det har tidigare saknats pusselbitar som man förbisett och ignorerat, bitar som man inbillat sig skall komma tillrätta med tiden, eller som man försökt klara sig utan.
Men nu känner jag verkligen att alla pusselbitar finns med, denna gång har jag funnit ett komplett pussel som jag mer än gärna ägnar resten av mitt liv till att färda för bästa resultat...

Denna utstrålning, denna charm, alla skratt och allt gemensamt...
...allt ger mig en värme i kroppen som saknar motstycke. Jag kan inte minnas att jag känt mig så lätt, så stark och så villig till att plocka fram det där lilla extra för att nå det bästa resultatet.

Evig kärlek som alltid kan bli bättre, och som alltid blir bättre. Det kännetecknar ordet kärlek för mig, jag tror att jag funnit personen bakom det för mig så starka ord,
ordet som endast tilldelas en person, den man älskar.

Charlotte,
jag vill uppleva framtiden med dig,
jag vill stanna nutiden med dig,
jag vill minnas dåtiden med dig,
slumpen förde oss samman,
små ord fick oss att behålla intresset,
att få upp saker till ytan fick oss att vilja fortsätta,
vår gemensamma syn på öppenhet, ärlighet och viljan att prata ut skall hjälpa oss på vägen in i framtiden.

Jag tror skarpt på oss hjärtat!!! :)

fredag 11 juli 2008

SMS till min kära...

följande skickades ikväll...

"En sak ska du ha klart för dig...
Det finns inget i denna värld som kan få mitt intresse för dig att svalna!
Du är så underbar på alla tänkbara sätt, jag är så otroligt lycklig att jag har fått äran att möta dig...
Du har vunnit mitt hjärta på världsrekordstid. När jag nu har nått dit så är jag blind och det finns inget mer underbart än kärleken till dig...
Grattis! Du har vunnit killen som aldrig sviker och som alltid kommer att finnas vid din sida när du som mest behöver mig, alltid Charlotte!
Jag må vara för snäll och så, men i längden är det nog det som vinner!
...du och jag mot världen! Puss Puss hjärtat!"

Varpå det ringde i min telefon och en något rörd tjej presenterade sig, hon sa att hon aldrig kan kontra med såna ord som jag skrev, utan förklarade helt enkelt vad jag betyder, med hennes ord....
Därefter var jag givetvis tvungen att skicka ett till...

"Det spelar ingen roll om du kan formulera dina känslor i ord...
Det du ger och visar mig skapar en sån obeskrivlig lycka inom mig! Mer än så kommer jag aldrig att begära, lyckan och känslan inom mig kan bara beskrivas på ett sätt... kärlek när den är som bäst!!
Tänker på dig hjärtat, jag hoppas att ni får en underbar tid på kreta. Jag saknar din värme och jag längtar efter vårt nästa möte, känslan att få kyssa dig och hålla om dig får mig att känna mig så hel.
Du har funnit en känsla inom mig som jag inte kan minnas att någon annan plockat fram, du är så rätt och äkta på ett sätt som får mig att redan längta till en underbar framtid, men givetvis vill jag inte hoppa över alla underbara stunder fram tills dess! Puss Puss hjärtat..."


Ville bara dela med mig lite av mina känslor och ord i sak. Även jag känner dock att jag inte kan uttrycka mig så pass starkt som känslorna känner...

Kram kram & Godnatt!
Macke

Psykologiskt avstånd...

...för ganska exakt en timme sedan fick jag det samtal jag väntat på, att få höra hennes ljuva stämma en sista gång innan flyget bär Charlotte och hennes vän Frida till ett varmt Grekland.

Varför känns det då så olustigt?
Varför påverkas längtan och saknad av distanser?
Varför ska det vara så mycket svårare att vänta nu än annars?

En vecka är ju bara en vecka, hur lång eller kort distansen än är...
Kanske är det min impulsiva sida som spelar mig ett spratt nu när den inte kan få mig att korta tiderna med mina sedvanliga impulsiva ryck att besöka kärleken i tid och otid. Faktum är att i just detta nu så är det exakt en vecka tills de sätter sig på tåget ner till mitt kära småland, då ska vi få många och roliga dagar tillsammans!

Självklart är jag också väldigt glad för min kärleks skull att hon ska få njuta av värmen och gotta sig med livets goda i en hel vecka! Jag vet ju att hon gjort sig väldigt förtjänt av den tiden, ingen är värd den tiden mer än hon just nu...

Ledsen folks, men jag hinner faktiskt inte skriva mer just nu. Närmsta veckan kommer nog merparten av denna blogg att innehålla Charlottes resa i Grekland och vad de fått uppleva.

Sommarkramar!!
macke

*psst* ...jag tror att jag har gått och blivit riktigt galet kär, and I like it! :)

tisdag 8 juli 2008

Flosklar och roliga berättelser från den gångna helgen...



"...är det ok om jag går in med kläderna?"
Macke - jag skulle förstås gå in med "skorna" när jag snällt frågade om lov att gå in lite snabbt...

"Ååååååh...det går inte!?"
Macke - som försöker växla till sig mynt i en växlingsautomat, h:et informerade om att det kanske vore bättre att föra in sedeln där uppe istället, inte där mynten kommer ut...

"...varför lyser det grönt?"
Macke - som undrade varför det lyser grönt på knappen till toaletten, i samma stund skrattar densamme åt sin sjukt korkade fråga och lägger i 5-kronan till paradiset...

"...hon hade en P-pillerkarta som var felknaprad som ett jävla tetris."
H:et - Vi går inte in på bakgrunden till denna roliga kommentar, men talaren var iaf oskyldig denna gången, bara orolig för sina påhängsna vänner...

"...vet ni? Vilka bröst hon har den tjejen, helt galet stora bröst har hon! ...sen var det inte mer."
2 min senare från densamme -"...sa jag att hon hade sjukt stora bröst??"
XXX - p.g.a. känsligt innehåll får denna avsändare bli hemlig tills vidare!



....kommer säkert på fler som fylls på här, det var dem som låg närmast om hjärtat just nu. :)

söndag 6 juli 2008

Astmatiska sjökor...


...en benämning från Mr H på odjurens framfart och oväsen som hindrar John Blund från att våga sig in i detta kärleksnäste.

Vi skriver Lördag den 5:e Juli.
De tre själarna och ett par påhak entrade centralen för några kalla öl vid lunchtid. Där Träffade vi Madde och hennes bedårande lille gosse William. Fick man tvångstankar och inre röster att bara kidnappa denna skänk från ovan och rymma till landet Ingenstans? Ja det fick man!

Efter att grunden hade lagts så entrade vi Nordstan i hopp om ett gigantiskt utbud. I högervarv och i timtal genomsöktes affärer systematiskt utan resultat. Efter inre skrik på hjälp så hittade tills slut Mr H en t-shirt, vi andra gick lottlösa från detta fiasko...

Nu går vi över på kvällsaktiviteterna, jag vet att ni längtat till detta kapitel...
Väl hemma i Lerum så avlöstes GT med öl, och vise versa. Grunden lades och sex personer till antalet rusade till den optimistiskt inbokade bordplaceringen på Victoria.
God mat, 3 öl och nån drink senare så var vi alla friska/överfriska. Vi knatade vidare genom staden med sikte mot Trädgården. Väl där och typ först på stället så fortsatte diverse dryckaktiviteter.
Ett mycket sjysst hak om jag får säga det själv. Hör och häpna, jag hittade faktiskt ett dansgolv i min smak, ni kan jag bara ana hur jag ägde detta dansgolv, utstående likt en ko i en hönsgård...

kl 23-03 *censur*

efter kl 03....
...på väg till centralen så valde skribenten, även kallad Mr Z att klättra i träd. Till min lycka så fick jag hjälp av Mr H med en stadig hand. Som återbetalning för denna hjärtetjänst valde jag att göra en impulsiv förflyttning i trädet som resulterade i en fotbollsspark mot Mr H's skalle som hade gjort självaste Källström svart av avund...
Med DC instämplat på höger kind så höll trots allt Mr H fortfarande god min, dock så varade det inte för alltid...
Vi knatade till MC Donalds och Mr H träffade en god gammal vän som i sin välkomsthälsning valde att slita sönder skjortan i småbitar, en milt sagt uppjagad Mr H uppdagades...

Väl på centralen uppdagades det att vi inte helt oväntat hade missat det tåg som skulle ta oss hem igen.
Mr Z löste dock detta galant, Jag fann tills slut Göteborgs kanske mest kända Taxirörelse, Taxi Azo...
Azo såg till en början problem med antalet personer, när jag dock frivilligt lade till nån extra sedel så försvann helt plötsligt detta problem, tänk att lite pengar kan få bort den risk som för många människor i en bil kan medföra.
Azo fann galant våra hem och vi kunde lättade gå in i lägenheten och leta upp lämplig sovplats. Än en gång hamnade Mr H i 112 cm soffa, Mr X på golvet och de Astmatiska sjökorna fann tills slut ro dom också....

Tack för en underbar helg hjärtat!!!!
Kramar från H, X och Z.

lördag 5 juli 2008

Ljuva sommar...


...nu har några vilsna själar funnit världens epicentrum.

Tre till antalet färdades vi igår i en vildsint grönfärgad Seat, med sin unika charm och elegans blandat med dessa tre själars proffisionalism strandade vi tills slut utanför Gothia Towers, världen stannade upp, alla blickar var riktade mot dessa tre vilsna själar.

Vi vill kalla oss Mr X, Mr H, Mr Z.

Mr X stegade självsäkert men ack så nödig in på Gothia och letade upp den allra fräschaste toalett att förpesta med stor hjärtekraft, glad som en speleman kom han ut typ 2 decennier senare!

Damerna som var tänkta att ansluta på denna romantiska plats lyste med sin frånvaro. Efter en stunds nervösaa blickar mot alla parkeringsvakter som vakade över oss likt savannens hungrigaste lejon, så kom tills slut dessa helt crazy damer!
Det var svårt att förbise att ett visst intag av rusdryck hade förekommit...

Väl hemma efter några nära-döden-upplevelser så fann vi en välbäddad provisorisk säng på golvet, ett ovanligt städat litet hem, tills man till sin fasa upptäckte att all obehörig materiel hade samlats i soffan, soffan som tack vare sitt ena armstöd visade sin existens...

Nån öl senare så fann vi tills slut våra sängplatser, Mr H drog nitlotten att få 2-sits soffan som enligt honom själv mätte 112 cm...
Efter diverse happenings så slukade tills slut John Blund oss med sitt om än så avlägsna sömnpulver.

Vidare uppdatering kommer...

Mvh
Mr Z

torsdag 3 juli 2008

Kärlek till en jycke...

...hur skulle man klara sig utan detta glädjeknippe som alltid springer runt benen, viftandes med svansen som om alla dagar vore den bästa i hans liv?

Det är inte ofta man stannar upp och funderar över hur mycket energi denna glädjespridare faktiskt ger. Det finns inga problem eller dåliga dagar, allt flyter på och allt han behöver tänka på är att få lite tid med husse, utföra sina behov, äta och sova. Resten av tiden är som vi kallade det i skolan, roliga timmen!

Kanske är det inte då så konstigt att man alltid möter dig med ett brett leende? Hur skulle man kunna klaga om man aldrig haft några krav eller måsten som skall utföras? Att alltid kunna gå i precis den riktning man känner för just då, utan att drabbas av några påföljder eller hinder...

Hur ska jag någon gång kunna vara ledsen när du direkt finns där intill mig och sprider din problemfria glädje kring mig?
Jag har dig att tacka för så otroligt mycket, dagligen fångar du upp mig och får mig på fötter igen, allt du gör är att sprida glädje, likt ett barn är du ovetandes om världens alla bekymmer.

Så varför kan inte vi vuxna leva likt ett barn, eller likt en hund? Varför ska vi behöva utsätta oss själva för allt ont som sker i världen?
...tänk att få slå på radion på morgonen och höra dem prata på nyheterna om hur underbart allting är.

I snart två år har du varit min livskamrat, två år där det hänt väldigt mycket i mitt liv med omställningar och svackor som slagit alla rekord genom livet. Utan dig vet jag faktiskt inte om jag hade orkat fortsätta, många gånger kändes det som om jag bara hade dig när många andra flydde från problemen. Du kunde möta upp mig mer än någon annan, utan rädsla för att bemötas av problem.

Precis i rätt ögonblick så fanns du alltid där, du gav mig en slick i ansiktet som just för stunden kanske inte kändes speciellt bekväm, men med den välmening som låg bakom din tanke så fick du mig ganska snabbt på bättre tankar...

Tack för att du finns älskade Mysack, jag hoppas att min glädje att få dela livet med dig avspeglas på något sätt till dig så att du förstår hur ovärderlig du är...

Många kramar från Husse