Sann kärlek saknar gränser...

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Allt har varit väldigt intensivt med mycket aktiviteter och annat som gjort att jag helt enkelt fått lägga pennan på hyllan ett tag. Nu ska jag dock försöka återuppliva bloggen på nytt! :)

Kärlek var det ja.
Jag måste säga att jag träffat en ängel utan dess like! En tjej som har allt det där jag önskar och mer därtill. En ängel som även kan ha små jävuls-horn i pannan ibland, men även dessa sticker ut på ett positivt sätt och formar hennes personlighet och drivkraftiga sätt att vara.

Fart och fläkt, blandat med seriöst tänkande och med båda fötterna på jorden. Samtidigt så bär hon på ett välkomnande hjärta som suger åt sig nytt folk med sin charm. Så skulle man väl kunna sammanfatta kärleken i väst.

Kärleken i väst ja...
...den växer sig allt större och starkare för varje dag som går. Aldrig tidigare har pusslet fallit så väl på plats som det gjort denna gång. Det har tidigare saknats pusselbitar som man förbisett och ignorerat, bitar som man inbillat sig skall komma tillrätta med tiden, eller som man försökt klara sig utan.
Men nu känner jag verkligen att alla pusselbitar finns med, denna gång har jag funnit ett komplett pussel som jag mer än gärna ägnar resten av mitt liv till att färda för bästa resultat...

Denna utstrålning, denna charm, alla skratt och allt gemensamt...
...allt ger mig en värme i kroppen som saknar motstycke. Jag kan inte minnas att jag känt mig så lätt, så stark och så villig till att plocka fram det där lilla extra för att nå det bästa resultatet.

Evig kärlek som alltid kan bli bättre, och som alltid blir bättre. Det kännetecknar ordet kärlek för mig, jag tror att jag funnit personen bakom det för mig så starka ord,
ordet som endast tilldelas en person, den man älskar.

Charlotte,
jag vill uppleva framtiden med dig,
jag vill stanna nutiden med dig,
jag vill minnas dåtiden med dig,
slumpen förde oss samman,
små ord fick oss att behålla intresset,
att få upp saker till ytan fick oss att vilja fortsätta,
vår gemensamma syn på öppenhet, ärlighet och viljan att prata ut skall hjälpa oss på vägen in i framtiden.

Jag tror skarpt på oss hjärtat!!! :)

SMS till min kära...

följande skickades ikväll...

"En sak ska du ha klart för dig...
Det finns inget i denna värld som kan få mitt intresse för dig att svalna!
Du är så underbar på alla tänkbara sätt, jag är så otroligt lycklig att jag har fått äran att möta dig...
Du har vunnit mitt hjärta på världsrekordstid. När jag nu har nått dit så är jag blind och det finns inget mer underbart än kärleken till dig...
Grattis! Du har vunnit killen som aldrig sviker och som alltid kommer att finnas vid din sida när du som mest behöver mig, alltid Charlotte!
Jag må vara för snäll och så, men i längden är det nog det som vinner!
...du och jag mot världen! Puss Puss hjärtat!"

Varpå det ringde i min telefon och en något rörd tjej presenterade sig, hon sa att hon aldrig kan kontra med såna ord som jag skrev, utan förklarade helt enkelt vad jag betyder, med hennes ord....
Därefter var jag givetvis tvungen att skicka ett till...

"Det spelar ingen roll om du kan formulera dina känslor i ord...
Det du ger och visar mig skapar en sån obeskrivlig lycka inom mig! Mer än så kommer jag aldrig att begära, lyckan och känslan inom mig kan bara beskrivas på ett sätt... kärlek när den är som bäst!!
Tänker på dig hjärtat, jag hoppas att ni får en underbar tid på kreta. Jag saknar din värme och jag längtar efter vårt nästa möte, känslan att få kyssa dig och hålla om dig får mig att känna mig så hel.
Du har funnit en känsla inom mig som jag inte kan minnas att någon annan plockat fram, du är så rätt och äkta på ett sätt som får mig att redan längta till en underbar framtid, men givetvis vill jag inte hoppa över alla underbara stunder fram tills dess! Puss Puss hjärtat..."


Ville bara dela med mig lite av mina känslor och ord i sak. Även jag känner dock att jag inte kan uttrycka mig så pass starkt som känslorna känner...

Kram kram & Godnatt!
Macke

Psykologiskt avstånd...

...för ganska exakt en timme sedan fick jag det samtal jag väntat på, att få höra hennes ljuva stämma en sista gång innan flyget bär Charlotte och hennes vän Frida till ett varmt Grekland.

Varför känns det då så olustigt?
Varför påverkas längtan och saknad av distanser?
Varför ska det vara så mycket svårare att vänta nu än annars?

En vecka är ju bara en vecka, hur lång eller kort distansen än är...
Kanske är det min impulsiva sida som spelar mig ett spratt nu när den inte kan få mig att korta tiderna med mina sedvanliga impulsiva ryck att besöka kärleken i tid och otid. Faktum är att i just detta nu så är det exakt en vecka tills de sätter sig på tåget ner till mitt kära småland, då ska vi få många och roliga dagar tillsammans!

Självklart är jag också väldigt glad för min kärleks skull att hon ska få njuta av värmen och gotta sig med livets goda i en hel vecka! Jag vet ju att hon gjort sig väldigt förtjänt av den tiden, ingen är värd den tiden mer än hon just nu...

Ledsen folks, men jag hinner faktiskt inte skriva mer just nu. Närmsta veckan kommer nog merparten av denna blogg att innehålla Charlottes resa i Grekland och vad de fått uppleva.

Sommarkramar!!
macke

*psst* ...jag tror att jag har gått och blivit riktigt galet kär, and I like it! :)

Flosklar och roliga berättelser från den gångna helgen...

"...är det ok om jag går in med kläderna?"
Macke - jag skulle förstås gå in med "skorna" när jag snällt frågade om lov att gå in lite snabbt...

"Ååååååh...det går inte!?"
Macke - som försöker växla till sig mynt i en växlingsautomat, h:et informerade om att det kanske vore bättre att föra in sedeln där uppe istället, inte där mynten kommer ut...

"...varför lyser det grönt?"
Macke - som undrade varför det lyser grönt på knappen till toaletten, i samma stund skrattar densamme åt sin sjukt korkade fråga och lägger i 5-kronan till paradiset...

"...hon hade en P-pillerkarta som var felknaprad som ett jävla tetris."
H:et - Vi går inte in på bakgrunden till denna roliga kommentar, men talaren var iaf oskyldig denna gången, bara orolig för sina påhängsna vänner...

"...vet ni? Vilka bröst hon har den tjejen, helt galet stora bröst har hon! ...sen var det inte mer."
2 min senare från densamme -"...sa jag att hon hade sjukt stora bröst??"
XXX - p.g.a. känsligt innehåll får denna avsändare bli hemlig tills vidare!



....kommer säkert på fler som fylls på här, det var dem som låg närmast om hjärtat just nu. :)

Astmatiska sjökor...

...en benämning från Mr H på odjurens framfart och oväsen som hindrar John Blund från att våga sig in i detta kärleksnäste.

Vi skriver Lördag den 5:e Juli.
De tre själarna och ett par påhak entrade centralen för några kalla öl vid lunchtid. Där Träffade vi Madde och hennes bedårande lille gosse William. Fick man tvångstankar och inre röster att bara kidnappa denna skänk från ovan och rymma till landet Ingenstans? Ja det fick man!

Efter att grunden hade lagts så entrade vi Nordstan i hopp om ett gigantiskt utbud. I högervarv och i timtal genomsöktes affärer systematiskt utan resultat. Efter inre skrik på hjälp så hittade tills slut Mr H en t-shirt, vi andra gick lottlösa från detta fiasko...

Nu går vi över på kvällsaktiviteterna, jag vet att ni längtat till detta kapitel...
Väl hemma i Lerum så avlöstes GT med öl, och vise versa. Grunden lades och sex personer till antalet rusade till den optimistiskt inbokade bordplaceringen på Victoria.
God mat, 3 öl och nån drink senare så var vi alla friska/överfriska. Vi knatade vidare genom staden med sikte mot Trädgården. Väl där och typ först på stället så fortsatte diverse dryckaktiviteter.
Ett mycket sjysst hak om jag får säga det själv. Hör och häpna, jag hittade faktiskt ett dansgolv i min smak, ni kan jag bara ana hur jag ägde detta dansgolv, utstående likt en ko i en hönsgård...

kl 23-03 *censur*

efter kl 03....
...på väg till centralen så valde skribenten, även kallad Mr Z att klättra i träd. Till min lycka så fick jag hjälp av Mr H med en stadig hand. Som återbetalning för denna hjärtetjänst valde jag att göra en impulsiv förflyttning i trädet som resulterade i en fotbollsspark mot Mr H's skalle som hade gjort självaste Källström svart av avund...
Med DC instämplat på höger kind så höll trots allt Mr H fortfarande god min, dock så varade det inte för alltid...
Vi knatade till MC Donalds och Mr H träffade en god gammal vän som i sin välkomsthälsning valde att slita sönder skjortan i småbitar, en milt sagt uppjagad Mr H uppdagades...

Väl på centralen uppdagades det att vi inte helt oväntat hade missat det tåg som skulle ta oss hem igen.
Mr Z löste dock detta galant, Jag fann tills slut Göteborgs kanske mest kända Taxirörelse, Taxi Azo...
Azo såg till en början problem med antalet personer, när jag dock frivilligt lade till nån extra sedel så försvann helt plötsligt detta problem, tänk att lite pengar kan få bort den risk som för många människor i en bil kan medföra.
Azo fann galant våra hem och vi kunde lättade gå in i lägenheten och leta upp lämplig sovplats. Än en gång hamnade Mr H i 112 cm soffa, Mr X på golvet och de Astmatiska sjökorna fann tills slut ro dom också....

Tack för en underbar helg hjärtat!!!!
Kramar från H, X och Z.

Ljuva sommar...

...nu har några vilsna själar funnit världens epicentrum.

Tre till antalet färdades vi igår i en vildsint grönfärgad Seat, med sin unika charm och elegans blandat med dessa tre själars proffisionalism strandade vi tills slut utanför Gothia Towers, världen stannade upp, alla blickar var riktade mot dessa tre vilsna själar.

Vi vill kalla oss Mr X, Mr H, Mr Z.

Mr X stegade självsäkert men ack så nödig in på Gothia och letade upp den allra fräschaste toalett att förpesta med stor hjärtekraft, glad som en speleman kom han ut typ 2 decennier senare!

Damerna som var tänkta att ansluta på denna romantiska plats lyste med sin frånvaro. Efter en stunds nervösaa blickar mot alla parkeringsvakter som vakade över oss likt savannens hungrigaste lejon, så kom tills slut dessa helt crazy damer!
Det var svårt att förbise att ett visst intag av rusdryck hade förekommit...

Väl hemma efter några nära-döden-upplevelser så fann vi en välbäddad provisorisk säng på golvet, ett ovanligt städat litet hem, tills man till sin fasa upptäckte att all obehörig materiel hade samlats i soffan, soffan som tack vare sitt ena armstöd visade sin existens...

Nån öl senare så fann vi tills slut våra sängplatser, Mr H drog nitlotten att få 2-sits soffan som enligt honom själv mätte 112 cm...
Efter diverse happenings så slukade tills slut John Blund oss med sitt om än så avlägsna sömnpulver.

Vidare uppdatering kommer...

Mvh
Mr Z

Kärlek till en jycke...

...hur skulle man klara sig utan detta glädjeknippe som alltid springer runt benen, viftandes med svansen som om alla dagar vore den bästa i hans liv?

Det är inte ofta man stannar upp och funderar över hur mycket energi denna glädjespridare faktiskt ger. Det finns inga problem eller dåliga dagar, allt flyter på och allt han behöver tänka på är att få lite tid med husse, utföra sina behov, äta och sova. Resten av tiden är som vi kallade det i skolan, roliga timmen!

Kanske är det inte då så konstigt att man alltid möter dig med ett brett leende? Hur skulle man kunna klaga om man aldrig haft några krav eller måsten som skall utföras? Att alltid kunna gå i precis den riktning man känner för just då, utan att drabbas av några påföljder eller hinder...

Hur ska jag någon gång kunna vara ledsen när du direkt finns där intill mig och sprider din problemfria glädje kring mig?
Jag har dig att tacka för så otroligt mycket, dagligen fångar du upp mig och får mig på fötter igen, allt du gör är att sprida glädje, likt ett barn är du ovetandes om världens alla bekymmer.

Så varför kan inte vi vuxna leva likt ett barn, eller likt en hund? Varför ska vi behöva utsätta oss själva för allt ont som sker i världen?
...tänk att få slå på radion på morgonen och höra dem prata på nyheterna om hur underbart allting är.

I snart två år har du varit min livskamrat, två år där det hänt väldigt mycket i mitt liv med omställningar och svackor som slagit alla rekord genom livet. Utan dig vet jag faktiskt inte om jag hade orkat fortsätta, många gånger kändes det som om jag bara hade dig när många andra flydde från problemen. Du kunde möta upp mig mer än någon annan, utan rädsla för att bemötas av problem.

Precis i rätt ögonblick så fanns du alltid där, du gav mig en slick i ansiktet som just för stunden kanske inte kändes speciellt bekväm, men med den välmening som låg bakom din tanke så fick du mig ganska snabbt på bättre tankar...

Tack för att du finns älskade Mysack, jag hoppas att min glädje att få dela livet med dig avspeglas på något sätt till dig så att du förstår hur ovärderlig du är...

Många kramar från Husse

Vågar man leva ut?

...tankarna på en verklighet bortom denna lockar allt mer.

Många faktorer får mig att längta bort till en ny värld, långt bortom smålands gränser.

Senaste tiden har jag blivit ganska trött på mycket i min vardag,

hade det inte varit för alla vänner så hade jag troligen redan tagit det steget...

Det är många väldigt små saker som bildar en enda stor anledning till att inte längre känna sig så väldigt fast på denna plats.

Hur kul är det att skynda hem varje dag efter jobbet? Skynda ut till skogen för att ta hand om min älskade hund, jo jag älskar honom och kan inte leva utan honom...

Men det blir en anledning till att inte kunna stanna upp och umgås med folk så väldigt mycket, man måste hem till Mysack, ut i skogen.

Vad gör man sen?

...det finns alltid tusen saker att göra och som måste göras!

Är det så man ska leva? Ska man leva med dammsugaren i ena handen och dammvippan i den andra?

Man kan inte ens lämna gräsmattan oklippt ett par dagar extra nu när man är riktigt trött, då står det genast högre makter där, suckar och gnäller på hur illa det ser ut...

Skall man prioritera allt annat hela tiden för andras skull? ...eller ska man någon gång bry sig om att leva?

Det är för mycket nu helt enkelt... :(

Jag njöt otroligt innan av det jag hade,

lika hastigt blev det med ensamheten en börda för tung att orka bära...

...man kan inte leva ensam och njuta av livet på en plats som denna, inte i min ålder, inte i min kropp, inte med min själ, inte ensam...det går inte.

Jag har många gånger varnat andra människor för gräset på andra sidan, det som förefaller vara så mycket grönare. Själv brukar jag normalt aldrig falla för frestelser, dock så tror jag nu verkligen att gräset är grönare på andra sidan, iallafall nu, i denna del av livet.

Jo, jag har det så förspänt här på alla sätt och vis, jag vet.

Jag har verkligen framtiden säkrad med ett tryggt hem... men mår jag bra?

....NEJ!!! :(

Det gör ont i magen nu när jag skriver.

...nu vill jag bara bort...

...bort.

...bort.

...bort.

En skatt i väst...

...dina ögon glimmar likt den mest inbjudande skattkista.

Det tog tid att finna den, man har sökt genom åren på ett otal olika sätt och vis för att finna sin jämlike. När man dock mer än någonsin prioriterar annat så står du helt plötsligt där och omgivningen lystes upp av din närvaro...

Eftersom vi språkats en del innan vår första träff så hade man redan snappat upp mycket av ditt inre och din delade syn på livets gåva. Därför blev det en känsla i magen, obeskrivlig i ord och tal när du lyste upp omgivningen med ditt vackra yttre. Det lyser positivitet och energi kring dig och din personlighet fann direkt min kropps svagaste punkt, hjärtat...

Vår själsliga närhet blandat med vår kroppsliga saknad ger en balans i starten som enligt mig skall ses som positiv, trots att saknaden ständigt gör sig hörd så finns det utrymme till att se det som en mjukstart på något som bara kan bli alltmer sammansvetsat med tidens så självklara gång...

Vad som finns framför oss vet bara tiden, vi kan inte påverka den, vi kan inte fråga den, vi kan bara leva med den och se vart den för oss.
Likt solens avlägsna närhet så känner jag din värme trots att du befinner dig så väldigt långt borta, din röst sjunger i mitt öra likt vindens lena hand mot trädens alla löv, din närhet formar min kropp likt vattnets sköljande och försiktiga beröring vid stenarna på havets yttersta kant...

Längtan av att få uppleva ovissheten känns oändlig, tron på att en dag få uppleva mina drömmars drömmar känns kanske lite närmre, lite mer realistisk.
Känslan av möjligheter och hopp ger mig den energi, lust och vilja som jag saknat de gångna åren.

En inre röst gör sig hörd och viljan att förändra min plats på jordens yta känns mer flexibel än någonsin...

Galenskap...

...så typiskt mig.

Att lyssna på hjärtat, inte vad som kanske vore klokast....nej nej, lyssna på hjärtat och följa det blint i alla väder! :)

Vi kan väl säga att längtan efter Göteborgskan varit enorm senaste dagarna. Tanken på att vi inte ses förräns den 4:e fick mig tills slut att ge vika för trycket.

På fikarasten igår så kom tills slut infallet att jag skulle dra norrut ett par dagar. Eftersom jag har ett bröllop inbokat på lördag så såg jag chansen att ta mitt pick & pack och dra redan på Torsdagen och sedan jobba remote idag.

Sagt och gjort, hjärtat bestämde sig och jag fööljde efter i sedvanlig ordning! :)

Självklart skulle jag dyka upp på hennes arbete som gubben i lådan. Tyvärr blev inte den överraskningen fulländad eftersom hon ringde precis när jag skulle dra och sa att hon skadat sig på jobbet och skulle sluta lite tidigare. *attans*

Sedan kom nästa besked att hon skulle sova hos en vän över natten eftersom hennes nya lya just nu ser ut som ett bombnedslag... *dubbel-attans*

...så jag blev tvungen att avslöja att jag var på väg upp! ...gissa om det var uppskattat?? :P

Väl här så fick jag återigen återförenas med lilla Charlotte, precis lika bedårande vacker och härlig som alltid!

Idag har jag suttit hemma hos Charlotte uppkopplad mot IKEA, dock så tog jag en sväng på lunchen inom det shoppingcentrum där hon jobbar. Uppskattat än en gång och vi käkade tillsammans.

Sedan brann det som alltid i plånboken och jag hann komma över 8 st nya tröjor innan mitt lönekonto tvingade ut mig från helvetet! :)

....så nu är det nutid, sitter här och skriver lite och längtar tills hjärtat kommer hemvid 5-tiden, tillsammans med hennes mamma. Sedan drar skutan vidare till hennes föräldrar där vi ska käka lite gott och ta ett glas vin, eller två, tre....kanske fyra.

Imorgon åker jag ganska tidigt, vi vänder på skutan och drar återigen söderut för att svida om till bröllop, sedan blir det än längre söderut för att fira min käre kusin...

Ha de gott!
Kramis macke

Fånge i min egen oförmåga...

Kors i taket vad man springer på allt...

...jag vet inte riktigt hur jag ska hinna med att andas och ha vett att stanna upp lite?

Varför har jag inte begåvats med förmågan att våga säga NEJ??

Arbete, hus, hund, flickvän, vänner, familj...
...varför kan jag aldrig säga: -"nej tack, jag måste ta det lite lugnt idag och hinna ikapp detta liv som går som ett X2000!"

Dessutom är sommaren här och man försöker klämma in precis allt skitkul som händer och sker. Jag har redan hela sommarens helger inbokade, och även långt därefter!
Varje liten sekund man får över så vill man umgås och prata med den underbara lilla tösen från Götet! :)

Huset är helt underbart! ...men dock ganska jobbigt och ensamt som ensamboende.
Det tar så väldigt mycket tid när man gör precis allt själv.
Allt från att kräla runt och plocka ogräs, till att springa som en tok med dammsugaren efter hunden som glatt sprider sitt hår precis överallt!

Arbetet bara skriker efter mig från alla håll och det har blivit en del övertid nu på sistone, mycket som tusan med projektavslut m.m. Helt omöjligt att tillgodose allas önskningar på mig och man har hela tiden någon efter sig som inte är riktigt nöjd och som inte fått tillräckligt med tid från mig. Men hur ska man kunna trolla på de få produktiva timmar man har? med 25-35 timmar möten i veckan där man ska förbereda, bidra med något och samtidigt utvärdera efteråt, när ska man göra allt annat?

Efter typ 2 års tid börjar nu makterna över mig att inse att det inte är hållbart att jobba i samtliga 4 processer, tillgodose 4 bolags behov, kontinuerliga möten med flertalet externa leverantörer, medverka i massor av projekt, skriva avtal med olika kunder, samt ansvara för support/utbildning/information m.m. på ett 60-tal tjänster med massor av användare globalt!! *gaaaaaah*
...till en början var det misstro och funderingar ovanifrån varför jag inte kunde göra alla tillfredsställda. Inte så konstigt enligt mig när de utåt lovar bort mig på 50% (konkret exempel) och jag i själva verket kanske kan avvara max 10%, inte konstigt det blir glapp i förväntningarna, och vem får betala det priset!?

Snacka om att man blir förbannad när man sliter som ett djur och bara får höra att man inte gör tillräckligt...sätt någon annan på det så får vi se, lycka till!!
*grrrrrr*

Jag har börjat söka nytt jobb nu, allt från lokalt i Älmhult till den stora staden i väst där mitt lilla hjärta bor. Jag är så trött på allt just nu, jag behöver ett friskt miljöombyte!

Längtar man tills den 11:e Juli eller?? SEMESTER!!!

...nu ska jag försöka sova, lång dag imorgon igen!

Ska bli sjukt kul med bröllop till helgen! Räkna med att Kondom-mannen kommer till sitt esse!! ;)

När vi två blir en...

...dagen då man återigen blev tu!

Man levde i tron att man var svår, kanske omöjlig att fånga,

man satte upp så väldigt mycket krav och måsten på sin blivande prinsessas egenskaper.

Man levde i en värld som precis hann bli underbar och rogivande.
Man levde i en värld där man ville se sig som omöjlig att fånga under sommarens glada dagar. Men så händer det...

Man åker 27 mil Nordväst, lite på chans, lite på skoj...

Men så står hon där, mitt framför mina ögon och fångar min uppmärksamhet som om det inte fanns något enklare.

Jag försökte vara kritisk, jag försökte vara svår....
...men hennes utstrålning och delade passion för livets goda fick mig att falla till marken likt äpplets sista dag på en rogivande gren.

Stund efter annan prickade hon in mina krav och måsten, det man inte fick till sig direkt kom sedan smygande, precis så som jag drömt om.

Du vågade visa dina svagheter och ditt förflutna, du fann tidigt en tillit i mig, ditt gemensamma intresse för närhet, omtanke och trygghet fick mig att känna en obeskrivlig känsla i magen.

Den var så sann och den gick inte att bortse från. Jag kunde inte längre säga nej, jag kunde inte längre låtsas att min själ ville leva i ensamhet...
...min själ omfamnade ditt hjärta, jag kände tidigt hur gärna jag ville fortsätta att utveckla det vi påbörjat, jag kände saknaden innan jag ens lämnat dig...

Din självständighet, din närvaro, dina tydliga tecken på tillit, du fick mig att känna mig speciell, din lyhördhet, våra gemensamma mål, vårt spel på samma våglängd...
...jag kände det så tidigt, mycket av det som jag tidigare inte känt att jag fått tillbaka efter allt givande genom åren.

Jag tror på dig, jag tror på oss, jag tror på en framtid där vi delar intresset att tillgodose den andres behov och lycka i livet.
Vi prioriterar kärlek, men även annat. Vi prioriterar närhet, men även avstånd...

Du känns så rätt gumman,
jag hindrar mig själv från att springa, trots att mitt hjärta ropar: -"ÖS PÅ!!!!"

Kärlek känner inga avstånd, kärlek känner inga problem...

Låt oss tro på varandra och se om vi finner den varaktiga kärlek som vi båda vill omfamnas av...

Detta blev premiären på Blogspot! :)
kram från mig