torsdag 3 juli 2008

Kärlek till en jycke...

...hur skulle man klara sig utan detta glädjeknippe som alltid springer runt benen, viftandes med svansen som om alla dagar vore den bästa i hans liv?

Det är inte ofta man stannar upp och funderar över hur mycket energi denna glädjespridare faktiskt ger. Det finns inga problem eller dåliga dagar, allt flyter på och allt han behöver tänka på är att få lite tid med husse, utföra sina behov, äta och sova. Resten av tiden är som vi kallade det i skolan, roliga timmen!

Kanske är det inte då så konstigt att man alltid möter dig med ett brett leende? Hur skulle man kunna klaga om man aldrig haft några krav eller måsten som skall utföras? Att alltid kunna gå i precis den riktning man känner för just då, utan att drabbas av några påföljder eller hinder...

Hur ska jag någon gång kunna vara ledsen när du direkt finns där intill mig och sprider din problemfria glädje kring mig?
Jag har dig att tacka för så otroligt mycket, dagligen fångar du upp mig och får mig på fötter igen, allt du gör är att sprida glädje, likt ett barn är du ovetandes om världens alla bekymmer.

Så varför kan inte vi vuxna leva likt ett barn, eller likt en hund? Varför ska vi behöva utsätta oss själva för allt ont som sker i världen?
...tänk att få slå på radion på morgonen och höra dem prata på nyheterna om hur underbart allting är.

I snart två år har du varit min livskamrat, två år där det hänt väldigt mycket i mitt liv med omställningar och svackor som slagit alla rekord genom livet. Utan dig vet jag faktiskt inte om jag hade orkat fortsätta, många gånger kändes det som om jag bara hade dig när många andra flydde från problemen. Du kunde möta upp mig mer än någon annan, utan rädsla för att bemötas av problem.

Precis i rätt ögonblick så fanns du alltid där, du gav mig en slick i ansiktet som just för stunden kanske inte kändes speciellt bekväm, men med den välmening som låg bakom din tanke så fick du mig ganska snabbt på bättre tankar...

Tack för att du finns älskade Mysack, jag hoppas att min glädje att få dela livet med dig avspeglas på något sätt till dig så att du förstår hur ovärderlig du är...

Många kramar från Husse

Inga kommentarer: