När vi två blir en...

...dagen då man återigen blev tu!

Man levde i tron att man var svår, kanske omöjlig att fånga,

man satte upp så väldigt mycket krav och måsten på sin blivande prinsessas egenskaper.

Man levde i en värld som precis hann bli underbar och rogivande.
Man levde i en värld där man ville se sig som omöjlig att fånga under sommarens glada dagar. Men så händer det...

Man åker 27 mil Nordväst, lite på chans, lite på skoj...

Men så står hon där, mitt framför mina ögon och fångar min uppmärksamhet som om det inte fanns något enklare.

Jag försökte vara kritisk, jag försökte vara svår....
...men hennes utstrålning och delade passion för livets goda fick mig att falla till marken likt äpplets sista dag på en rogivande gren.

Stund efter annan prickade hon in mina krav och måsten, det man inte fick till sig direkt kom sedan smygande, precis så som jag drömt om.

Du vågade visa dina svagheter och ditt förflutna, du fann tidigt en tillit i mig, ditt gemensamma intresse för närhet, omtanke och trygghet fick mig att känna en obeskrivlig känsla i magen.

Den var så sann och den gick inte att bortse från. Jag kunde inte längre säga nej, jag kunde inte längre låtsas att min själ ville leva i ensamhet...
...min själ omfamnade ditt hjärta, jag kände tidigt hur gärna jag ville fortsätta att utveckla det vi påbörjat, jag kände saknaden innan jag ens lämnat dig...

Din självständighet, din närvaro, dina tydliga tecken på tillit, du fick mig att känna mig speciell, din lyhördhet, våra gemensamma mål, vårt spel på samma våglängd...
...jag kände det så tidigt, mycket av det som jag tidigare inte känt att jag fått tillbaka efter allt givande genom åren.

Jag tror på dig, jag tror på oss, jag tror på en framtid där vi delar intresset att tillgodose den andres behov och lycka i livet.
Vi prioriterar kärlek, men även annat. Vi prioriterar närhet, men även avstånd...

Du känns så rätt gumman,
jag hindrar mig själv från att springa, trots att mitt hjärta ropar: -"ÖS PÅ!!!!"

Kärlek känner inga avstånd, kärlek känner inga problem...

Låt oss tro på varandra och se om vi finner den varaktiga kärlek som vi båda vill omfamnas av...

Detta blev premiären på Blogspot! :)
kram från mig